Grimma av, grimma på

Den kvällen hade jag lyckats få in Lady i förvånansvärd lugn takt och stod just och knäppte av täcket när en äldre kvinna ställde sig utanför boxen. Med ens blev jag fumlig och osäker. Jag hatar verkligen att bli utstirrad. Jag hade sett henne förr runt stallet även om vi aldrig talats vid. Hon sa inte flasklock denna gång heller.
Först när jag belåtet stängde boxdörren öppnade hon munnen.
”Du tänker väl inte lämna henne så?”
Tonen var anklagande och fick mig att hoppa högt. Förbryllat tittade jag in på Lady som stod belåtet mumsande. Täcket var av och grimman på precis som Mia instruerat.
”Hon kan fastna i grimman”, fortsatte kärringen för nu hade hon i mina tankar förvandlats till det.
Jag kände mig förvirrad för visst hade Mia sagt att grimman skulle vara på i boxen.
”Ta av den med en gång.”
Jag orkade inte tjafsa emot utan gick in och gjorde som hon sa.
När jag kom ut igen hade tanten försvunnit och istället stod en av stallvärdinnorna där.
”Grimman ska vara på”, sa hon.
Nu gick det verkligen runt i huvudet. Det är klart att när man är så okunnig som jag att förståsigpåare alltid kör med en, men kan de inte köra en åt samma håll i alla fall? Tjejen såg trots allt vänlig ut när hon fortsatte:
”Vid en brand är det lättare att få ut dem om grimman är på.”
Det var bara att gå in och sätta på grimman igen. Jag tyckte Lady såg förbryllad ut. Hon måste undra vad jag sysslade med. Sedan smet jag snabbt iväg innan nästa förståsigpåare kom.