Inte nervösa – reaktionssnabba!

En dag när vi kom till stallet stod en hel folksamling runt en transport så naturligtvis kunde inte jag heller hålla mig därifrån även om jag inte visste vad som var så intressant. Bonk, bonk, bonk lät det och ut trippade en slank häst som var brun och mycket vacker. Hon ställde sig med huvudet högt och tittade runt omkring med vakna ögon. Hon såg ut som om hon tänkte: ’Titta på mig. Jag är vackrast av alla.’ Något av en diva såg hon ut som.
”Det är ett fullblod”, sa mannen bredvid mig med ett längtansfullt tonfall. Av det att döma var det mycket speciellt.
Ena stunden stod hon helt lugn och visade upp sig. I nästa hade hon kastat sig rakt åt sidan. Jag flög iväg för att undvika henne. Vi var nog rätt lika i den stunden även om min reaktion kom lite senare.
”Såja, det var bara en plastpåse”, sa kvinnan som höll henne och klappade henne lugnande på halsen. Sedan tittade hon nyfiket på mig och sa med samma lugnande röst: ”Hon blev bara en smula rädd. Det tar inte lång stund för henne att lugna sig.”
Och det var sant för hon såg redan lugn ut till skillnad från mig som troligen såg ut som någon som just sett ett spöke.
”Ja”, sa jag med skakig röst och försökte låta som om jag visste vad jag pratade om . ”Jag har hört att fullblod är nervösa.”
”Nervösa? Nej inte alls”, sa hon och nu lät hon irriterad istället. ”De är reaktionssnabba.”

Så fort jag kom hem travade jag in till Tobbe som i godan ro satt och läste dagens tidning.
”Du behöver inte alls oroa dig för fullblod”, sa jag som om han någonsin oroat sig för det. ”De är inte alls nervösa.”
”Nähä”, sa Tobbe frågande och lyfte blicken från tidningen.
”De är reaktionssnabba”, sa jag och gick därifrån. För en gångs skull blev han mig svaret skyldig. Det kändes riktigt skönt.