I full galopp mot långtradarna

Mia och jag hade efter ridningen tagit med Lady bort för att beta. Det var alldeles intill en stor hage och där fanns massor med gott gräs som Lady mumsade i sig som om hon inte hade fått mat på veckor. ”Det här första gräset smakar nog extra gott”, sa jag till Mia som höll med mig. Långtradarna mullrade i bakgrunden, men ponnyn brydde sig inte dyft om ljudet av alla bilar. Hon bara åt och åt.
En flicka på en stor brun häst kom utridande från en skogsväg och svängde in på stigen som löpte längs hagen. Troligen skulle hon svänga upp snart igen för stigen slutade vid stora vägen och dit var hon antagligen inte på väg. Då stack en av kvigorna upp huvudet ovanför staketet. Hästen stannade, bakbenen åkte ut som om stoet var kissenödig och baken sjönk en halvmeter.
”Muuu”, sa kvigan. Det fick fart på hästen som rusade iväg. Flickan åkte av och tappade tyglarna i fallet. ”Lammi”, skrek flickan, men stoet skenade blint utan att bry sig om ropen bakom henne. ”Lastbilarna”, sa Mia och så började jag springa. Vad nu jag kunde göra för något. Nog för att jag är snabb, men lika snabb som en galopperande häst är jag inte. Flickan hade kommit upp på benen och rusade efter.
”Lammi”, skrek hon, ”Lammi.”
Dånet från lastbilarna kom närmare och närmare. Jag hade en klump i mellangärdet. Kom hästen ut på vägen fanns det ingen chans att bilarna skulle kunna undvika den. Det verkade ofattbart, men ingen på vägen verkade reagera över den skenande hästen som närmade sig vägen mer och mer.
”Lammi”, skrek flickan framför mig. Hårt knutet i handen hade jag gräs som jag slitit åt mig innan jag började springa. Inte för att Lammi brydde sig om mat nu. Jag började inse att jag aldrig skulle kunna hinna upp henne i tid och jag hörde på den panikslagna tonen att flickan insåg detsamma. Nu var det bara meter kvar och lastbilarna svischade förbi i samma fart som innan. Då äntligen stannade hon.
Jag kunde knappt andas när vi kom fram till henne så andfådd var jag.
”Hon stannade”, sa flickan andlöst.
Jag böjde mig ner och tog tag i tyglarna och gav Lammi gräset. Hon hade lugnat sig nu, men det var inte därför hon stannat insåg vi. Det var cykelbommen som hade spärrat vägen för henne som hade fått henne att stanna upp. Staket runt alla vägar vore bra kom vi överens om flickan och jag innan hon satt upp igen och red tillbaka.
Långtradare och hästar går verkligen inte bra ihop!