Starka små hästar

Den här dagen hade jag lyckats få med Tobbe på utsläppet. Dessutom hade jag lyckats övertyga honom om att jag skulle ta den allra minsta hästen i stallet. Då skulle inget kunna gå fel. Trodde jag…

Det var mycket halt den här morgonen och Ville lunkade lugnt bredvid mig då vi fick höra ljudet av galopperande hovar. Den lugna Ville blev som en annan häst och med huvudet högt upplyft och uppspärrade näsborrar började han galoppera på stället. Jag hade inbillat mig att en liten ponny inte var starkare än mig, men jösses vad jag bedrog mig. Han drog iväg med mig hängande i grimskaftet åkande kana på stallskorna. Först när vi var uppe vid hagen lugnade han ner sig och då var jag dyblöt av svett.