I väntans tider

Fredag skulle pållen komma och Elin var nervös för att hon skulle hinna komma medan hon var i skolan. Tobbe trodde inte att det var någon risk, eftersom det trots allt var en lång bit hon skulle fraktas. Ändå tog vi båda ledigt. Utifall att...

Det blev en lång väntan. Vi vågade inte åka från stallet båda två utan vid lunchdags körde jag iväg och köpte hamburgare till oss. När skolan var slut kom Elin med bussen. Alldeles andfådd var hon efter att ha sprungit hela vägen från hållplatsen. Än hade inte Odessa kommit.

Vi väntade och väntade. Elin kunde inte sitta still utan travade varv efter varv runt stallet. Skymningen kom. Till slut ringde Tobbe för att fråga vart hon tagit väg. Jag såg hur han blev rödare och rödare i ansiktet. Han spände käkarna som han brukar göra när han blev riktigt arg. Samtidigt kastade han hastiga blickar på Elin som just kom runt hörnet. Med ett hmmm tryckta han av.
"Vad var det? Vad har hänt?"
"De hade glömt att köra iväg henne."
En lång dags väntan hade blivit natt. Utan häst...