Städa med gödselkärra?

Dagen efter gick Tobbe, Elin och Odessa iväg för att Odessa skulle få se omgivningarna medan jag fick i uppdrag att mocka. När vi åkt kvällen innan hade gödselkärran stått lutad mot väggen utanför stallet det var jag bombsäker på, men nu kunde jag inte hitta varken kärra eller grepar. Efter att ha gått flera varv runt omgivningen utan att kunna hitta dem frågade jag till slut Vivan som råkade vara där. Antagligen för att kolla om hennes nya hyresgäster var lika stora idioter som de andra.
Hon blev mycket upprörd och rusade ut för att själv kontrollera om jag trots allt missat en stor gödselkärra när jag letat. När hon inte kunde hitta den slet hon fram mobilen utan ett ord och ringde.
”Är du inte klok?” skrek hon rätt in i luren. ”Har du snott min gödselkärra och alla grepar i stallet?”
Jag kunde höra en upprörd röst svara något även om jag inte hörde vad han sa. Just då kom Titti ut på trappan och jag förklarade med låg röst att kärran försvunnit. Vivan hade varit tyst en stund, men skrek så plötsligt igen att vi båda hoppade högt.
”Vad spelar det för roll om du betalat dem? Du har ingen användning för dem.”
Tyst en stund igen.
”Vad ska du med en gödselkärra och två grepar i en lägenhet? Idiot!” och så slängde hon mobilen rakt ner i marken och vände sig mot mig.
”Min idiot till före detta sambo har snott kärran och greparna. Jag åker och köper nya. Kan ni fatta vad han ska göra med en gödselkärra i sin lägenhet?”
Titti flinade glatt.
”Städa naturligtvis!”
Både Vivan och jag såg ut som levande frågetecken.
”Han tar naturligtvis en grep och lyfter upp allt skräp på golvet och slänger i kärran. Sedan kan han tippa det på gården.”
Vår hyresvärdinna verkade inte tycka det var ett dugg skoj utan försvann snabbt iväg.
”Stökig separation”, konstaterade Titti. ”Vi tar en kopp kaffe medan vi väntar”
Sedan satt vi i solskenet utanför stallet och njöt. Vivan med före detta sambo verkade rätt knäppa, men jag kände att Titti tyckte jag bra om. Det skulle nog bli bra här.