Pest eller kolera?

Tre alternativ hade vi lyckats skaka fram. Inget av dem låg på gångavstånd, men det gick att ta sig dit med bil eller buss. Jag tyckte vi kunde bestämma oss efter att ha pratat med stallägarna i telefon, men Elin och Tobbe ansåg att vi måste göra personliga besök. Helt onödigt, men jag hade ingen talan i frågan. Efteråt var jag glad att de envisats...

Första alternativet var ett stall som låg för sig själv i mitten av vidsträckta åkrar. Tjusig vy, men jag blev tveksam när vi närmade oss. Stallbyggnaden tycktes luta. Brädorna var nästan helt avskavda på färg. Taket skramlade i blåsten. Jag fick en känsla av att det kunde flyga iväg när som helst. Ägaren som i samma stund verkade annars trevlig. Vi skulle dela på alla pass med utsläpp, fodring och insläpp förklarade hon. Jag fick en känsla av att det redan var klart att vi skulle flytta in. Då steg vi innanför tröskeln. Golvet var ett gammalt snett stengolv. Halvtomma konservburkar med kattmat skramlade i hörnen. Spindelväven hängde i hörnen och en massiv stank av mögel slog emot oss. Elin och jag tittade på varandra. Aldrig att Odessa skulle stå i det stallet.

Nästa alternativ visade sig vara ett stort stall med ett stort ridhus och stora hagar. Allt var skinande rent. Utan tvekan kunde jag tänka mig att duka upp en frukost på stallgången och äta. Ägaren verkade inte vara lilka trevlig, men man kunde inte få allt. Det här kunde vara ett alternativ. Då började hon förklara villkoren...
Stall och sadelkammar städades varje dag. I vår del stod sju hästar, vilket innebär städning en dag per dag. Hästarna skulle morgonfodras, släppas ut, ges middagsmat, släppas in och ges kvällsmat. Det innebar fem pass per vecka och det förväntades att man tog ett pass av varje typ. Jag upptäckte att jag gapade och stängde hastigt munnen. Det kändes som en enorm mängd arbete. Det var inte allt fick jag veta då. Ridhus skulle harvas en gång varje dag innan klockan åtta. En gång i månaden hade man hand om harvningen. Sedan skulle hagarna skötas om och...
Det var då vi gick därifrån.

Så kom vi då till sista alternativet. Det var ett andelsstall, dvs en del av ett större stall. Eftersom där också fanns lektionsverksamhet så fanns det också här bra ridmöjligheter med två ridhus och en uteridbana. Hagarna var däremot enbarmligt små rasthagar. Stallägaren ska vi inte prata om. Eller jo, det ska vi nog i alla fall. Det var den suraste människa jag mött och hon verkade inte lita på någon av dem som var uppstallade i hennes stall. De var alla utan undantag idioter. Det fanns plats för fem hästar i stallet, men hon hade ingen häst där själv. Passen var någorlunda rimliga då det fanns både automatisk morgonfodring och lunchfodring. Därför var det bara tre pass per dag. Det innebar fyra pass per vecka och städning var femte vecka. Stallet var jättebra. Vi slog till.

Nu hade Odessa stallplats och det var bara att hämta hem henne.